vvvv*
vad är vi när
vi
inte är levande

jag var levande

vad gör jag
när
jag inte längre
jag var levande en sekund

den andra tiden
letar till den tiden när
vi var levande tillsammans
letar som man letar snäckor på stranden
som man sträcker letor i sanden
till den tid när jag var levande
när livet var
du vill det
vau-de-ville

som när
fakiren
tränger spiken genom armen
i den köttiga delen av underarmen
lika närvarande när
var anden
lika levande som när vi var

tillsammans

lika ständigt letar jag
längtar vi efter att vara
levande i sanden
hos snäckorna i den köttiga
delen av sanden

i liv
i längtan att vara liv
när vi inte längre letar

det som gjorde livet kändes
när vi plockade upp
fakirens armar från stranden
från snäckornas larm

vi tror vi måste fly

från
det som inte ger oss liv
och jag styr bort
från gyttret som tränger mot mig
när jag plockar
gatljusens alla armar att hålla mig
att hålla om mig
de hittar inte stranden
nära håller armen nära

intill

jag var levande liv
var
du vill
vi var livet var

jag letar irrar
snäckor vindlar later
gråten viner lindar tårar

ärar livet
lever i sanden åter
sträcker mig mot havets armar famnar
gråter livet varar som sanden letar efter vattnet
efter längtan att plocka upp från stadens larm
från stadens längtan att värma den som plockar
snäckor från fakirens bröst
som gråter när järnet bränner genom köttet
som gråter för han är levande och väntar
inte på att leta efter
kyssen som lever i sprakandet som
värmer sanden och snäckorna där vi var levande
med varandra
var havet med varandra
var kyssen med varandra
där navet
sakta stod stilla
på väg runt sin egen

värmande
som vågen gled in och hämtade snäckan tillbaka

där den var fräsande
där den gled genom köttet det gråtande köttet
längtande efter kyssen som gled in och tog
från navet stilla hämtade

vad är vi när
vi
inte
*