Requiem - Arton bilder

Zbigniew Preisners musik
"Requiem for my friend"
har inspirerat mig att måla.

Tillbaka Till utställningen

Tidig januari 2002 bläddrade jag bland CD:skivorna hemma hos goda vänner. Familjen jag var gäst hos hade gett sig av till skolor och arbete. Jag strosade i morgonrock och njöt av ett par lediga dagar mitt i veckan.

Fodralet i min hand tilltalade mig med sin blågrå diffusa bild.
Jag la skivan i spelaren och hällde upp ännu en kopp te. Efter 68 minuter hade teet kallnat. Jag tryckte på repeatknappen.

Tonerna, rösterna, slingorna - reste genom mina sinnen.
Färger rann ikapp med tårar innanför mina ögonlock och målade skyar av bilder omkring mig.
Jag var fast i Zbigniew Preisners, Requiem for my friend.

Tillbaka i ateljén från kortsemestern i Göteborg målade jag direkt de bilder som nu är nr sju och åtta. De två är den absoluta, spontana översättningen från musik till bild - sammanfattningen för hela verket. Framåt sommaren började jag urskilja varje sats med sina specifika former, rytmer och färger som gav samma återkommande inre bilder. Då förstod jag att jag skulle göra ytterligare sexton målningar.

Jag lyssnade igenom andra kompositörers requiem för att se om det gav liknande bilder till samma satser. En del, exempelvis Lacrymosa, stämmer även på Faures och Verdis verk. Musik ger mig alltid bilder men av de Requiem jag lyssnat på är det Preisners som berör mig mest.

Ett kort ögonblick tänkte jag plugga in texterna och verkligen anstränga mig för att även de skulle stämma med bilderna. Det fungerade inte alls - förstås. Jag gick tillbaka till mitt vanliga sätt att måla.
Musiken igång, färgerna på paletten, lite mat och dryck på bordet bredvid - för att inte doppa penseln i fel mugg, och så låta bilden göra sig själv. Nu när allt är klart kan jag tycka att texterna stämmer bra med bilderna ändå.

Jag blev förvånad över att det gick åt så mycket vitt, det är inte min vanliga färg, men inom mig känns musiken som bilderna ser ut.